På väg ner för trappar, men stegen styrda mot jobb, ser jag en hundbajspåse på balkongen min. Står och tittar en stund och försöker bestämma mej för om någon verkligen har slängt upp en full ljusblå hundbajspåse på min terrass. MIN terrass. Jag vänder och stormar in i lägenheten och ut på terrassen. Jodå, mycket riktigt, hundbajs. Jag fick ett frispel, och brått som jag hade fick jag fara iväg till bussen med ångan strömmande ur öronen. Maken har så här i efterhand kommenterat på att min reaktion var lite ur proportion till händelsen i sej – även om vi snart upptäcker ännu en bajspåse, den här gången inslängd ännu längre – den hade precis missat ett fönster. Självklart var han också förbannad, men jag var vansinnig. Alla möjliga teorier om varför någon valt att slänga bajs på min balkong for runt i skallen på mej, den ena mer extrem och underlig än den andra. När jag väl lugnat mej insåg jag ju att det såklart är några uttråkade ungdomar utan uppfostran som plockat upp bajspåsar ur den öppna soptunnan några meter bort… Ja, man borde kanske inte hetsa upp sej så mycket över ett busstreck, men när man jobbar i handels, ja, då får man ta skit där också, om än på annat vis. Ni anar inte hur sjukt folk kan bete sej mot en bara för att man jobbar i en butik (för det mesta är det dock jättekul och trevligt – men en idiot kan förstöra hela ens dag), och närman väl kommer hem så är det viktigt att man är fri från kränkningar där – det är ju ens fristad, där ska man känna sej helt trygg. När någon kastar bajs på ditt hem är det kränkande.

Men jag tror faktiskt att vi fick sista skrattet. På marken utanför upptäckte vi snart mer bajs… Utsmetat på marken.. I form av sko och handavtryck. Eftersom att det inte har hänt fler gånger så hoppas jag, ooh, såå innerligt, att de små bovarna fick fatt på en välfylld påse som sprack i nävarna på dom! HA HA HA! Karma – she’s a bitch!