Jag köpte ett nytt, fint, ”riktigt” paraply för en liten tid sen och hann använda en kväll för morgonen därpå lämnade jag det på tåget och det åkte på äventyr till Köpenhamn! Oj oj va sur jag blev hihi!
Köpte ett nytt likadant och nu håller jag stenkoll på mitt fina paraply!

Appropå uttrycket ”riktigt” paraply… Jakten på mitt rejäla och eleganta paraply ledde mej till första väskaffären på hemstadens gågata. Där stövlar jag in och frågar alltså efter ett ”riktigt” paraply. Nu är jag ju säljare själv och såg precis vad den här säljaren tänkte! Hon hade inte den sortens paraply utan skulle istället dra ut på det hela genom att begära ingående beskrivning, och fråga med lite nedlåtande ton vad jag menade med det, så när jag ger henne en lång blick och säger ”Ett som inte vänder sej ut och in för minsta vindpust, ett sånt man inte fäller ihop i väskan” faller hon in i ett dravel om att ekrarna ska vara förstärkta och vill demonstrera ett hon har som är förstärkt. För hon hade tydligen bara små paraplyer. Det uppstod en härligt pinsam tystnad när det dyra, fina, förstärkta paraplyet inte kunde fällas upp i den spända båge ett ”riktigt” paraply ska uppvisa. Hon tyckte jag skulle kolla i sportaffärer (ve och fasa, ett paraply från Team Sportia? Stilsnobben i mej hade svimmat!) för det fanns ingen annanstans. Tackar för mej och går in i väskaffär nr 2 fem meter bort. Vad hittar jag där? Flertalet ”riktiga” paraplyer utan fula företagsloggor.
Det var nästan så att jag ville gå in till affär nr 1 och visa upp mitt ”riktiga” paraply.

20110524-080737.jpg

Annonser