>Ibland vaknar man på fel sida av sängen bara. Det finns ingen självklar
förklaring. Man somnade i god tid, har drömt lite tokerier under natten,
det har varit varmt och mjukt under täcket. Ens liv i det stora hela är
rätt okej, dagarna rullar på, vardagen med fnissiga samtal på jobb
mellan omhängningarna av tusentals kläder känns tryggt, den långa vägen
hem med kollektiv trafiken som antingen bjuder på suckar när tåget är
försenat, eller lite drygt lyftade ögonbryn när det faktiskt är i tid
är precis som vanligt. Inget är gentligen fel.
Och ändå… Ändå är det INGENTING som passar. Man är sur och trött
direkt på morgonen, allt rullar på som det ska hela morgonen och ändå är
man så breddfylld av hat mot den ointelligenat människa som sitter med
sin tjocka vinterjack abrevid en på bussen och liksom gnids mot en så
det prasslar hela tiden. Man vill armbåga idioten i nacken som envisas
med att masa sej fram i snigelfart när man själv i rask takt vill förbi.
Man blänger på personen som försynt undrar om det är ledigt brevid en på
tåget, man muttrar ilsket över tonåringar som står och fnissar högt och
tror att världen cirkulerar runt dom… "Vänta ni bara" tänker man
"Vänta ni bara tills ni fattar hur små och oviktiga ni är!"
Man kommer till jobbet och får träffa sin vackra , roliga chef som
alltid är lika rar och så får man ta ett djupt andetag för att inte
börja gnälla direkt över vad kallt det är utan sätta sej fint och
stämpla in och börja planera dagen. Sen går man runt på sitt hemskt
roliga jobb och är tjurig för man kommer inte på något som man faktiskt
kan gnälla över alls…
Så ja, så är det idag. Mitt liv är för bra för att jag ska få vara så
här kinkig idag, jag känner mej otacksam och likväl sitter jag här
och känner mej grinig. Någon som har bot, medicin, mot denna trilskandes
sjukdom?

Butik 99 Landskrona
0418-29530

Annonser