>Ännu en frostig morgon gryr. Jag saknar landet. Jättemycket. Så många morgnar gick jag upp i ottan och lufsade gäspande ut i stallet. Hästarna var nyvakna och kisade i ljuset och mullrade välkommnande till mej. Ibland låg dom fint i sina halmbäddar och blinkade mot mej när jag titta ner på en av dom, och alltid undrade jag hur ett så stort djur med så många ben kunde veckla ihop sej på det viset och bli så vackert bara av att ligga ner. Jag gav dom frukost och lyssnade på dom smaska högt på söt betfor och mala havre och korn mellan käkarna. Det kunde vara det vackraste ljudet jag hört, tills jag täckat dom och släppte ut dom i frisk morgonluft, såg deras nadedräkt som små silvriga moln och deras upphetsade frustanden när de fick sträcka på benen, de stolt lyftade svansarna och de luftiga stegen.

Ibland följde kameran med ut och jag kan lova att gryningen aldrig är så vacker som ute på landet. Det är fröjd att gå upp tidigt, när man möts av bilder som dessa.

Annonser