>Jag fick ett fall av avsmak. Det händer ibland – jag liksom rycker loss allt som har med bloggar och internet att göra från mej själv. Vill inte ta i det, vill inte se det, inte  känna det. Kan inte säga vad det beror på, för jag har ärligt talat inte tänkt på det så mycket förrän nu. Men det är inte första gången detta beteende visar sej hos mej. Detta totala avstånd från något jag integrerat i mitt liv. När jag som konststuderande låg och frodades varje dag i likasinnades närvaro, där vi gjöt inspiration i varandra, där lärarna var entusiastiska över alla våra frågor och uppmuntrade oss att ifrågasätta ännu mer, då kunde jag ibland bli helt stel. För mycket frihet kanske? Min musa lämnade mej som om hon blivit skjuten. Nackskott. Stendöd och borta som om hon aldrig funnits. Hon lämnade mej med oro och en sorgsen klåda. Den där klådan man kan få en att stirra in i ett hörn med förgrymmad panna och hörnet till slut dallrar till och börjar prata med dej ”Vad har jag gjort, varför glor du så?!” Man rycker till och hela världen tippar ett ögonblick, som om den varit ur led, och allt klickar till. Något rullar rätt och du tittar dej i smyg över axeln för att se om någon märkt, att du trollade bort dej själv en stund.
 Jag har alltid trott att det var musan lämnade mej. Men när jag tänker på det inser jag att det var jag som lämnade henne. Dränkt av intryck och känslor kunde hon inte alltid flyga så högt, och när jag valde att fly dök hon helt enkelt.
Att jag gjorde så när jag var tonåring, en ung vuxen som balanserade så vådligt på gränsen till det jag skulle bli, det kan jag förstå. Men varför gör jag det nu? Varför vill jag försvinna, fly bort från all mänsklig kontakt, röra bara vid mej själv, se bara mej själv, vara bara mej själv… Sensory overload. Överbelastade sinnen får min koncentration att skimmra som en hägring. Kanske är min hjärna trött helt enkelt. Som ett barn skriker den att den vill inte mer nu, och känslorna följer efter, som trofasta hundar skyddar dom mej genom att stänga ner vissa portar, du behöver inte vara med om du inte vill. Rening. Kanske, om jag är mer uppmärksam nästa gång det sker, kan jag ta bättre tillvara på de dagarna, och rena sinnet. Meditation är underskattat, och behöver inte innebära att du sitte rmed benen i kors och hummar. Det kan vara att åta allt vila och söka inombords, räta ut alla kringelkrokar som trasslar till det för en.

Annonser