>Ursäkta franskan men fy faan!
Dagen började relativt oskyldigt men, men, men. Julhandeln är inte nådig för oss som jobbar i butik! Vi borde få extra betalt för emotionell sveda och värk under hela December! Folk beter sej som vettvillingar, och man blir utskälld och uppläxad än hit och än dit! Har aldrig längtat så mycket efter Januari!
 Om du tycker att expediten är kort mot dej, så tänk dej in i hennes situation – under en dag möter hon kanske 500 kunder. Av dessa är minst var 10:de otrevlig och snäsig mot henne trots att hon inte varit annat än tillmötesgående. Av dessa tio är 3 dessutom av den sort som skriker på henne för saker hon inte rår över, och av dessa är sedan EN en sådan person som går till personangrepp och idiotförklarar henne av pur elakhet. Utöver dessa har vi mammorna/papporna som släpper sina barn vind för våg i butiken där det skrikande leker pjätt bland ställen och sliter med sej när kläder på golvet – som är vått och smutsigt av salt och smält brun snö. Åh, och inte skall vi glömma, KÖHÄXAN:

Juletid betyder väntetid. Med alla kassor är öppna jobbar vi så fort vi kan. Ändå finns där en tant som kluckar och suckar, tittar på klockan och lutar sej åt sidorna för att se runt kunden framför henne. När det äntligen är hennes tur har inte förberett sej överhuvudtaget. När hennes varor är inslagna, avlarmade och redo att packas, börjar hon leta efter den där kupongen, hon vet ju att hon har den någonstans. Vi står alla, personal och kundkön, och väntar medan hon tömmer upp plånboken på disken. Till slut dyker kupongen upp. Hon betalar med kort. När kvittot kommer ut kommer hon ju på – JAG HAR JU BONUSKORTET! Och, efterregistrerar vi bonusen. Färdigt? Nej. DET ÄR JULKLAPP, KAN DU SLÅ IN DOM TILL MEJ? Vid det här laget sneglar man på kön som nu är över 5 meter lång och undrar i sitt stilla sinne om man vågar säga – Javisst, om det är okej för er i kön? Istället svarar man hurtigt att man kan skicka med några kartonger i påsen. Nu ska ju dock häxan välja kartong för det duger ju inte med dom man vill skicka med. Nej, hon står som en unge i kiosken som inspekterar varje godis bit: En sååån, och en sååån… Nä, jag ångra mej, ta en sån istället!

Nå, poängen med utläggning är följande – det är inte lätt att vara glad och hövlig mot alla när de blir bemött så illa av så många. Tyvärr går det ut över oskyldiga männsikor. Idag lyckades jag hålla minen trots omotiverade utskällningar – istället blev jag knäpptyst och avvisande när den sista droppen föll; en extremt otrevlig man började skrika att min kortläsare var värdelös när hans bankkort var så slitet och smutsigt att jag är förvånad att det någonsin fungerar. Han drog det säkert fem gånger, lika våldsamt, innan jag fick ta kortet från honom och testa mitt ‘trick’ som alltid fungerar. Icke dock med hans så pass slitna kort. Istället fick jag höra att min kortläsare nog var äldre än butiken (vilket jag starkt betvivlar, butiken är över 15 år gammal) och diverse andra tillmälen. Jag löste problemet åt honom, men för helsike, hur orkar man ens vara så otrevlig för en sån bagatell, när det dessutom är så himla uppenbart att det inte är min förbannade kortläsare det är fel på! ÅÅÅÅH!

Jaja, jag har gnällt av mej för min sambo redan, men har tydligen en del krut kvar! Ljuspunkten på dagen var den 80+-åriga damen som sakta sakta rullade sin rullator genom butiken, och ovanpå sin mössa hade hon trätt en tomteluva, så gulligt! Och den lilla tyskan som ofta handlar, som man hör dividera med sin vännina på blandat svenska och tyska: ”Das is eine julklapp!” Och i kassan ropar hon förtjust: Hallåååå! när det är hennes tur.
Sådär, det hjälpte att tänka på det positiva. Fantastiskt hur det kan få en att slappna av bara av att le.

Annonser