>Idag beskriver jag mej själv. Är det meningen. Men det är grymt mycket svårare än jag trodde det skulle bli! Jag snubblar ut i metaforiska och filosofiska utläggningar som vandrar bort från ett ämne som egentligen borde intressera mej enormt – mej själv! Just detta är dock ett utmärkt ställe att börja på!

Jag är väldigt filosofiskt lagd och har sedan rätt tidig ålder vänt tankarna i sådana riktningar funderat kring allt möjligt från människors beteenden till universum, Gud och kvantfysik. Så har det i princip fortsatt sen dess, och jag brukar få stämpeln ”flummig” då och då!
Inte mej emot, jag har alltid varit lite av en outsider, alltid varit den som råkade försvinna/gå vilse på klassresorna, alltid den som som tackade nej till supfester när alla mina vänner sa ja, trots att det innebar att jag lämnade gemenskapen, den som inte vågade berätta om mina funderingar för jag var rädd att folk skulle tycka att jag var konstig, den som stannade kvar efter lektionen i fysik för att ställa ingående frågor om molekyler till min stackars lärare som tyvärr inte hade några svar på mina frågor. Minns det än idag, när jag höll min utläggning för honom och den gamla Arne tittade hjälplöst på mej och menade att det var inget som krävdes för att få betyg i ämnet, och när han såg min besvikna min erkände han att det visste han inte. Han var bara högstadielärare, inte proffessor!

All den osäkerhet som omgärdade mej som barn och tonåring är till den största delen borta, och jag är en stolt och stark person idag. Detta vågar jag erkänna, och med glädje. Jag ÄR stolt över mej själv, över vad jag åstadkommit i mitt liv. Jag hoppas att alla får uppleva den känslan!

Jag är stolt över min skabbiga lilla tvåa på 65 kvm som jag gör vad jag kan med, trots att jag egentligen hade velat bo på 100 kvm öppna ljusa rum i sprillans ny standard.
Jag är stolt över min fula häst som börjar bli gammal, men som är så vacker på sitt sätt och som fortfarande kallar på mej i hagen när hon hör min röst.
Jag är stolt över mitt jobb, mitt dekoratörs jobb på KappAhl som jag fick trots att jag inte hade den utbildning som krävdes, stolt över att ha bevisat att dom gjorde rätt som satsade på mej.
Jag är stolt över att jag har varit ärlig mot mina vänner. Stolt över att jag hade styrkan att stå upp mot en människa jag älskade som försökte döva sin egen smärta genom att orsaka mej smärta.
Och jag är stolt över mitt val av man. Eller blivande man, för i sommar ska vi gifta oss! I nästan 10 år har vi varit tillsammans, och många många umbäranden har vi sett under den tiden. Alltid kom vi ut på samma sida, även när det kändes som att vi gått vilse på vägen. Nu är vi sammansvetsade, han är min bäste vän.
Vi är idag 27 och 28 år gamla och njuter av vårt liv så mycket vi kan. Vi är stolta skåningar, han är som en bottenlös brunn som slukar information (vi har så mycket böcker att senaste inköpet av bokhylla redan fyllts) och jag är hans visuella motsvarighet och slukar alla sorters bilder som tilltalar mej, vare sej det är konst, eller bara när jag tittar upp på natthimlen när jag är utanför stallet och betraktar stjärnorna.
Jag tycker om att måla men gör det sällan nuförtiden.
Jag älskar film och sagor, berättelser.
Jag är oerhört nyfiken på människor och älskar att diskutera, även om få vågar öppnna sej för en främling gör jag det gärna om man frågar. Jag blottar mej till och med lite för villigt, jag faller som en förälskad om du bara ställer mej en fråga.
Jag har en ”förklarar” röst som mina kollegor tycker är rolig och det bjuder jag på.
Jag spelar tv-spel för att jag tycker det är kul och är fördomsfullt förtjust i mac och icke förtjust i PC.

Det finns mer såklart, mycket mer, men urvalet är gjort för den här gången. Men om man undrar något så kan man ju fråga. Eller vill diskutera något, för jag är lysten till att språkas! 😉

Annonser