>Under alla de fyra åren jag jobbat på min butik har vi haft en profil som kommer in då och då. Med profil menar jag en man som är hyfsat känd av de flesta i staden, pga av att han är lite speciell. Han kastar ur sej de konstigaste saker (- tex, han kommer in i butiken och när man frågar hur det är med honom svarar han att det är skit, det känns som att en fransyska slått honom på låren) och pratar högt, högt, går omkring i rock’n’roll t-shirts, bandana och solglasögon nästan året runt.
Vi kan väl kalla honom Anders Jansson (inte hans riktiga namn), och nu ska jag berätta om mitt första riktiga möte med den här killen.
Jag stod och höll på att lägga upp BH och trosor på ett bord på underklädes avdelningen när jag märker att någon står bakom mej. Någon stor. Alldeles för nära. En stund ignorerar jag det, men till slut blir närvaron alltför påträngande och jag vänder mej om och tittar upp. Där står alltså Anders, iklädd Iron Maiden t-shirt som stramar runt hans kulmage, skinnjacka, bandana och ett par runda solglasögon i John Lennon stil som dinglar nere på nästippen (marmorerad med stora svarta pormaskar) medan han tittar på mej med ett flin.
”Du, du, har ni… RAFFSET här?” kommer det på grov skånska. Anders kan inte hålla en normal samtals nivå utan skriker nästan, alla kunder i hela butiken hör vad han säger. Som butikspersonal får man dock hålla god min, så det gjorde jag.
”Nja, inte raffset, men jag har väldigt fina set med BH och trosa om du vill titta lite”
”NEJ NEJ! Det är inte till MEJ, det är till min flickvän! Eller ja, jag HAR ingen flickvän men OM jag hade det, hade jag kunnat köpa raffset till henne här då?”
”Njä, inte raffs-”
”Och sånna nätstrumpor, har ni det med, det e sexigt. Du har ni stora bröst, vad är största kupan nu har, e det sån TRIPPEL FG kupa eller?!” Munnen går i ett på karln, kunder i närheten börjar mumla och le bakom handen samtidigt som jag känner mej misstänkt varm om kinderna. I det här läget vänder han också blicken ner till min mer blygsamma urringning och stannar kvar där. ”Ja, och sen har ju vissa olika stora med!” gastar han samtidigt som han vildsint väger ett par imaginära bröst framför sin bröstkorg, upp och ner, upp och ner. Lite utsatt lägger jag min egna armar i kors och har vid det här laget tappat all förmåga att komma på något vettigt att säga, när en kvinna kommer fram och ber om min hjälp.
”JA GENAST!” svarar jag lyckligt och följer med henne runt ett hörn. Där viskar hon till mej ”Jag ville bara hjälpa dej komma undan!”
”TACK!”
Anders tröttnar och går, men inte innan han gått fram till tre små tanter på ca 75+ och avbryter deras samtal med någon kommentar helt tagen ur luften och spatserar sedan nöjt ut. Tanterna ser livrädda ut, Anders ser ju trots allt ganska hård ut.
Min dåvarande chef kommer fram till mej och undrar vad sjutton det där var – från andra änden av butiken hade hon hört allt Anders sa. Underbart.

Annonser