>

Besserwisser (tyska besser, bättre och Wisser, vetare; ”en som vet bättre”) är en pejorativ term för en person som upplevs anse sig veta bättre än andra, då en besserwisser tenderar att ofta och gärna upplysa världen om sina (eventuella) kunskaper. Ordet viktigpetter är en ungefärlig svensk synonym.

Ojoj, ibland kan man få det hett om öronen! Jo hörni ni, så här är det. jag är en besserwisser. Tror jag. För det har andra sagt till mej. Själv tycker jag att jag är ”en sån där som ska rätta folk”. Ja, en sån där irriterande jäkel! Jag kan faktiskt inte hjälpa det! Jag får liksom klåda i hjärnan och myror i skinnet om jag inte får rätta personens felaktiga uttalande – må det vara fakta eller just ett uttal.

Mitt första minne av att bli kallad för Besserwisser kommer från 9-10 års åldern. Jag och en vän delade kamratligt en skål päronglass, det var sommar och sol, och, tydligen, dags för det lilla Besserwissertrollet att visa sin fula nuna. Min vän envisades med att säga DYNtäcke, istället för DUNtäcke. Jag rättade henne omgående, och tänkte att det hela var ju överspelat nu, en lyckad rättning! Men, min vin hade en inte så oanad allierad; hennes mamma lade sej prompt i och tog mej i örat. ”Vet du inte att det är fult att rätta folk, ingen gillar en besserwiesser!”
Nu kan man ju tro att en liten unge på tio bast tar åt sej av en sådan åthutning från en ilsk moder, och det gjorde jag också. Jag rättade inte min vän igen, hennes mamma var ett väldigt effektivt hot. Men varför sörja när det finns en hel värld att rätta?

Jag har fått mycket träning i det här med rättning också – min käre far lider också av Besserwisserns åkomma, även om den minskat på gamla dar (det är svårt att tävla mot sitt eget kött och blod om vem som vet mest, när yngre generationen har tillgång till skatter som internet och dess glänsande wikipedia). När jag var liten köpte jag allt han sa med hull och hår. Som sej bör! Men så blir man äldre, upptäcker hål i farsan logik, hål som sedan utvecklas till rena felaktigheter, men droppen blir ändå när du kommer på honom med att helt kallt hitta på något som verkar bra bara för att få sista ordet! Nå, med en sådan motståndare måste man väl slåss för äran om inget annat? Så, i hur många år som helst har jag fört informationskrig med pappa och jag kan nöjt meddela att nuförtiden är det jag som är herre på täppan!
Så, föra krig mot en likasinnad kan jag. Det kan dock vara farligt, en äkta Besserwisser tål inte att bli rättad! Och det är här ”hett om öronen” kommer in. En före detta vän (nej, det är inte våra besserwisser egenskaper som kom i vägen för vänskapen!) var en fullfjädrad sådan! Han njöt av att stå i informationens centrum, som en vishetens träd där alla hans grenar var sann fakta och inget annat! Nåde dej om du ifrågasatte honom! Krossad som en insekt av citat och källor skola du bli! Självklart kunde jag inte låta honom komma undan med det. Det blev många hetska diskussioner, där vi båda var fullständigt övertygade om att vi hade rätt och den andre hade fel. Det var såklart JAG som hade rätt i 90% av fallen. Och de övriga 10% var jag ödmjuk nog att erkänna honom som segrare. Man måste ju vara värdig även som förlorare?

I privatlivet är man besserwisser på egen risk – jag vill tro att dom som älskar en gör det för den man är, och om besserwisser-trollet som dyker upp ibland är en älskvärd charm snarare än ett irritationsmoment… Jobbar man då i butik som jag gör, kan det däremot uppstå problem. Att knipa käft när en kund häver ur sej den ena idiotin efter den andra kräver all min kraft, skalpen kliar, kliar, kliar, munnen går igenom alla grimaser som finns utan att öppnas, medan man ”hmmm:ar” uppmärksamt och lyssnar på allsköns klagomål. För det mesta lyckas jag. Och när det går år fanders har jag mitt räddningkort ”Ett ögonblick så ska du få prata med CHEFEN istället!”

Min akilleshäl som Besserwisser är mina eviga särskrivning! Så, om någon vill knäppa mej på näsan, LÄS MIN BLOG! 😉

Annonser