>Jag är så himla kär. Jag och min kille har varit tillsammans i åtta och ett halvt år, och det känns som att jag bara blir mer och mer kär i honom allteftersom tiden går. Det är ljuvligt – han är min bäste vän, min själsfrände, och ingen annan kan få mej att tänka och utmana mej själv så som han. Han är en oerhört unik person med en väldigt annorlunda syn på liv, verklighet och identitet – vi håller inte alltid med varandra, men våra diskussioner är färgsprakande och sökande, och även när jag fattar humör (han är lugn som en filbunke genom mina värsta känslostormar!) lyssnar han noggrant och är tålmodig. Han är kreativ och har samma vrickade humor som jag, och jag har alltid hans stöd, precis som han har mitt. Jag är så väldigt tacksam över att ha honom i mitt liv, och älskar honom högre än något annat i mitt liv. Det kanske är själviskt att säga så, men jag känner det verkligen, han har, och kommer alltid att ha mitt hjärta.
Ett löst citat från en bok, jag minns inte vilken; Han har sagt mitt namn som ingen annan och jag kommer lystra efter det resten av mitt liv.

Du är min diktare, min älskare, min själs vårdare. Min käraste.

Här finns några av hans kärleksdikter till mej… Det har blivit otaliga genom åren, och jag är lyckligt bortskämd med sådana unika och personliga gåvor som kärlekpoem riktade enkom till mej.

Framkommer det att jag är väldigt kär, och väldigt väldigt lycklig?

Kärlek är det bästa som finns.
(en av mina egna bilder, klicka för större version)
Annonser