>Usch vilken natt! Somnade nog inte förrän vid 5 i morse. Hade sambofritt igår kväll och det brukar bli att jag stannar uppe sent då blir liksom inte trött av någon anledning. När han är hemma så brukar det inte ta lång tid innan jag slocknar i soffan. Måste ha med trygghet att göra?
Nu var jag i alla fall uppe sent och tittade på Dexter maratonet på sexan, och skickade ett sms som jag brukar lite då och då, men snart fick jag inga svar.
Jag vet att dom har lite tendenser att ta nattliga promenader ibland, men dom tar alltid med sej mobilerna (dom är bara två killar som träffas och göra… ja killgrejer, spela tv-spel och dricker öl, hehe). Så länge dom har varit hemma hos oss har jag inte brytt mej om att dom går ut, men inte när dom är hos kompisen, som bor i Landskrona. Vet inte om ni känner till stan, men den är definitivt inte trygg att vandra omkring i på nätterna, så jag blev ju mer och mer orolig. Försökte hålla mej lugn, tänkte att det finns säkert någon klok förklaring, och jag ville inte bete mej helt våpigt heller. Men efter ett antal sms, till båda killar och ingen som svarade, blev jag desperat och ringde. Och blir klickad! Aha, alltså har NÅGON telefonen i alla fall? Hjärtat i halsgropen. Ringer igen (tänk om de blivit överfallna och rånade på sina mobiler?! Ni vet hur det är, man tänker ut alla möjliga scenarion)
Min sambo svarar, helt groggy. ”Åh vi ligger och SOVER…” Haha, jag blev så arg att jag i princip slängde på luren i örat på honom! Vi brukar alltid skicka godnatt sms annars när någon av oss är borta, vilket var varför jag inte övervägde att dom hade gått och lagt sej, och dom brukar ju dessutom alltid vara uppe längre än mej.
Jösses ja, han ringde upp och ursäktade sej direkt i alla fall, stackarn.
Jag kom i alla fall inte i säng förrän efter halv fem och var ju helt klarvaken eftersom det tar tid att varva ner efter att ha varit så upprörd. Och sen vaknar jag halv nio, klarvaken igen. Har försökt somna om, men det visade sej fruktlöst, så jag kan väl tänka att det blir en rejäl tupplur i eftermiddag istället när kroppen säger ifrån.

Har ni råkat ur för något liknande, när sambon/maken eller någon annan i familjen gjort er så himla oroliga och sen har det visat sej att det var ingen fara?

Annonser